"""Anna Karenina,"" denna stora roman, som strävar efter att omdefiniera episk tragedi i nya tidsrymdskontexter, presenterar den moraliska frågan om skuld eller synd inom ett djupt historiskt-socialt sammanhang, och placerar varje individs ansvar gentemot samhället och deras egna liv i centrum för reflektionen."
Samtidigt skildrar den också alla de grundläggande och centrala motsättningarna i det samtida ryska livet.
Parallellt med att ta itu med problemen inom det sociala livet, konsten och filosofin, tar Tolstoy även upp kvinnofågan med ett djupt filosofiskt engagemang, med fokus på problemen i familjelivet och det moraliska livet.
Det är anmärkningsvärt att efter publiceringen av denna roman genomgick Tolstoj en djupgående ideologisk kris, som kulminerade i att han förkastade alla grundvalar i det befintliga systemet och framförde en skoningslös och orubblig kritik av samhällsstrukturen, trots att han förespråkade principen om icke-motstånd mot ondska med våld.
Även om omfattningen av "Anna Karenina" är smalare än den i "Krig och fred", är karaktärerna i denna roman mer komplexa.
De verkar mer känsliga, och deras inre spänningar och ångest återspeglar osäkerheten och instabiliteten i livet som helhet.
"""Anna Karenina""" är också, i viss utsträckning, en självbiografisk roman.
Medan han skrev detta genomgick Tolstoj en process av självförtydligande kring sin tid och sitt eget liv.
Tolstojs oro för de problem som tas upp och behandlas i romanen ledde honom in i en ny ideologisk kris i slutet av 1870-talet, och hans stöd för det patriarkala bondeperspektivet blev också hotat.